Går extremt hög IQ att mäta tillförlitligt?
På denna sida besvaras den ständigt återkommande frågan, “Går det att mäta extremt hög IQ tillförlitligt?” Det enkla svaret är: ju högre IQ-resultat desto mindre tillförlitligt med sedvanliga statistiska mätmetoder. Flera aspekter bidrar till att det blir mer eller mindre träffsäkert. I övrigt några perspektiv:
Svara som någon med IQ 101–120: Tror det. Men IQ säger oavsett vad absolut ingenting om nånting. Det är bara EQ som man ska titta på.
Svara som någon med IQ 121–130: Nej, det går bara upp till en nivå, typ 130 eller kanske på sin höjd 160. Efter det är vi alla lika.
Svara som en mensan IQ 131–144: Nej, den enda nivå som är betydelsefull är denna. Mensaner är smartare än normen, men ingen kan vara smartare än en mensan. Därför finns det inte högre IQ än den som mäts för Mensa. Alla som säger nåt annat är tomtar och troll.
Svara som en Triple Nine Society-medlem IQ 145–160: Hur hög IQ och hur tillförlitligt? I de övre percentilerna blir reliabilitet och validitet en större utmaning. Mätområdets dynamik förändras. Traditionella kvantitativa metoder används som bas: Klassisk testteori (CTT) för att uppskatta mätfel och reliabilitet; Cronbach’s α och split-half för intern konsistens; test-retest-korrelationer för stabilitet; SEM kombinerat med konfidensintervall för att uppskatta säkerhetsmarginaler; z-konvertering och IRT för normering samt för att identifiera uppgifter som fungerar även vid höga prestationsnivåer med mera. Vid extrema toppvärden, alltså vid normering av tester med avvikande takhöjd, kan det vara rimligare att avvika från strikt normalfördelning. Takeffekter gör att toppskiktet inte längre är lika informativt. Det kan därför i högre mätningar vara rimligt att exempelvis vikta observationer empiriskt, beakta vidare urvalsförskjutning, genomföra mer rigorös uppgiftsanalys, införa kvalitativa expertbedömningar etcetera.
Svara som en megan IQ 171–171+: På de mest extrema nivåerna är det som att försöka mäta en symfoni i decibel. Problemet är inte tillförlitlighet utan själva ontologin: vanskligt att reducera ett mångdimensionellt tänkande till en enda Gausskalibrerad siffra bortom det mänskliga medelvärdet. Kan det då mätas? Endast i samma mening som en supernova kan mätas med en linjal. Resultatet säger mer om linjalen än om stjärnan. Men den som ändå vill göra distinktioner kan se på det ungefär så här:
Mensa är som en kvarterskrog och Mega Society är som en trestjärnig Michelinrestaurang. Även om det statistiskt är svårt att avgöra vilka restauranger som faktiskt kvalificerar som trestjärniga Michelinrestauranger, så finns de där – för dig som vill kunna välja att åtnjuta en välkomponerad avsmakningsmeny i stället för att bara kunna nöja dig med samma skål grötig pölsa. Det sker en viss förflyttning från vad som är kvantitativt säkerställt till att i högre grad omfatta vad som kvalitativt går att urskilja.
Givetvis kan även vad som är kvalitativt vara tvistigt och ifrågasättas. Men den lilla grupp som har gjort många besök på trestjärniga Michelinrestauranger vet bättre när de serveras något som inte är från en trestjärnig Michelinrestaurang än vad någon som bara har gått till kvarterskrogen vet.
Så trots att Michelinrestaurangers kvalitet inte mäts statistiskt ligger de i ytterkanten för vad en restaurang kan leverera. Ungefär samma sak gäller människor: i extremerna finns en hög koncentration av individer med spår av briljans. Mega Society har idag nära 40 medlemmar, en väldigt liten och selektiv grupp. Bland de som har kvalificerat sig, eller försökt och presterat på exceptionellt nivå, finns bland annat:
Ed O. Thorp
– Bevisade matematiskt att blackjack kunde besegras genom korträkning och populariserade hur man “slår huset” (boktips: Beat the dealer), universitetslektor i matematik, meduppfinnare av den första bärbara datorn, banbrytande inom arbitrage (boktips: Beat the market), dollarmiljardär m.m.
Marilyn vos Savant
– Världens högst uppmätta intelligenskvot i Guinness rekordbok, författare och krönikör, populariserade det logiska Monty Hall-problemet 1990 m.m.
Solomon W. Golomb
– Matematiker, Franklin-medaljör, pionjär inom rymdkommunikation, skapare av föregångaren till Tetris m.m.
John H. Sununu
– Tidigare Vita husets stabschef, f.d. guvernör i New Hampshire, doktorsexamen från MIT m.m.
Cavan Cohoes
– Matematiker, pilot, före detta proffsidrottare, instrumentalist, m.m. (en modern renässansmänniska).
Georg Wikman
– Matematiker, fysiker, vetenskapsman och entreprenör som vunnit “Life Time Award”, först med att kommersialisera Kan Jang m.m.
Fredrik Ullén,
– Stolpe ut (missade kvalgränsen med en poäng), professor i neurovetenskap vid Karolinska Institutet, konsertpianist, direktör vid Max Planck-institutet, medlem i Prometheus Society m.m.
För många är siffran på pappret inte det viktiga, och det är redan känt att Mega Societys höga nivå är svår att mäta tillförlitligt. Det handlar snarare om vilka extremt svåra problem du själv kan lösa – sådana som få, om ens någon annan, klarar – och att du, trots mätningarnas begränsningar, ändå kan nå upp till de selektiva kvalgränserna.
Många där ute ventilerar åsikter för att framhäva en inbillad överlägsenhet, i stället för att själva våga utmana sig, utveckla sin problemlösningsförmåga, skriva riktigt svåra logiska tester eller göra något praktiskt av den förmågan.
Det läggs till och med hellre enormt mycket tid på att ifrågasätta hur större förmågor än de man själv – eller ens idoler – besitter egentligen går att mäta, vilket ofta handlar mer om att skydda sitt ego och sina grupptillhörigheter. Ni känner säkert igen beteendet när IQ kommer på tal – kanske på jobbet, på ett internetforum eller bland vänner. Detta är mycket vanligt även i lägre IQ-sällskap som Mensa. Det är förstås inte talande för hela gruppen, men det är väldigt talande för de individer som uttrycker sig på det sättet. Och sådana finns det gott om.
Lite som John Stuart Mill sade:
“It is better to be a human being dissatisfied than a pig satisfied; better to be Socrates dissatisfied than a fool satisfied. And if the fool, or the pig, is of a different opinion, it is only because they only know their own side of the question.”
IQ-bloggens redaktion kan konstatera att det är stor skillnad mellan IQ-sällskap med olika antagningsnivåer som Mensa, Triple Nine Society och Mega society. Och självklart finns det även en och annan knäppgök på alla nivåer.
För Sveriges officiella IQ-ranking, läs mer här:
