Känslors status

Vi människor har kommit långt i vår förståelse av världen och av oss själva på bara några hundra år. Är det inte dags att vi börjar behandla varandra mer vuxet? Vi är fortfarande ”Monkeys in shoes” (tack Tim Minchin) och med det menar jag naturligtvis att vi – trots vår höga intelligens – fortfarande går runt med biologi mellan öronen som optimerats under årmiljoner för att under hårda förhållanden på Afrikas savann överleva, få barn och att få våra barn att överleva.

Fast vi ser inte riktigt det till vardags; vi är så vana vid att vi fungerar som vi gör och vi har svårt att skilja ut primathjärnan från det medvetna, rationella, intelligenta och det som vi känner definierar oss. Det är lättare för oss att rationalisera och efterkonstruera vad våra nyckfulla och för oss dolda hjärnor ställer till med. Ett exempel på egenheter som skapas i vår hjärna och som vi tar för självklara är känslor. Här är några:
Intresse/nyfikenhet
Glädje/stolthet
Förvåning
Ilska
Rädsla
Sorg/Ledsamhet
Skam
Avsky
Äckel/Avsmak

Vi kan alltså inte välja att ha dessa känslor, de är en del av oss. Vi är självklart inte heller helt och hållet slavar under våra känslor. Vi kan civilisera oss, få oss själva mer mottagliga för de önskvärda känslorna och mer motståndskraftiga mot de vi inte önskar. Känslor har onekligen olika status. De nio exemplena ovan råkar stå i en någorlunda fallande ordning av status. De tre första är självklart positiva, de tre i mitten är en accepterad del av livet och de tre sista är oönskade och skulle helst suddas ut.

Hur värderar vi då känslorna och vad står vi på för grund för att ge dem olika status? Frågan ställer vi oss ytterst sällan. Skam som exempel. Känslan skam är negativ och vi undviker den så gott vi kan. Vi önskar skam som straff för andra människor och den är nära knuten till vår moral. Det är lätt att se att skam befinner sig i relationen mellan människor och kanske mest mellan individen och andra människor. Som en social känsla är den också instrumentell. Den markerar en gräns för oss för när vi passerat vad som är socialt accepterat i gruppen. Kommer vi bli utstötta nu? Det är inte svårt att se nyttan med att ha något – en känsla – som hjälper oss att fortsätta vara accepterade av stammen. En klar överlevnadsfördel.

Oavsett om min analys av känslan skam är korrekt eller inte så GÅR det i alla fall att göra en analys av ursprung och funktion för alla känslor. Med kunskap om hur vi fungerar kan vi ta ett vuxet steg framåt och välja hur vi ska se på känslor, känslor vi inte har valt själva, känslor vi inte rår över, känslor som inte ensidigt är bra eller dåliga, känslor som är en del av det som gör oss till människor, och känslor som leder oss fel.

Om du betraktar hur människor pratar om känslor i fikarummet, i filmer, i TV-studion eller på löpsedeln, kanske du upptäcker att eftertanke, insikt och kunskap om känslornas natur, ursprung och funktion är frånvarande.