Morden i Boden och Rönninge & könsmaktsordningen

I Sverige används könsmaktsordningen allt oftare som en förklaringsmodell för olika samhällsproblem. Inte minst två tragiska händelser runt jul 2025 har satt ljuset på detta strukturella problem och mäns våld mot kvinnor.

Det stämmer att män utövar både makt och våld mot kvinnor – och mot män. Det yttrar sig på olika sätt vad gäller form, frekvens och allvarlighetsgrad. Majoriteten som våldtas i Sverige är kvinnor. Ett stort antal kvinnor misshandlas också. I majoriteten av alla de fall som rör misshandel och mord är offren däremot män.

Hur många faktiska fall av misshandel som sker mot respektive kön, utifrån fällande domar, är i skrivande stund ej lättillgänglig publik data hos Brå. Övergripande ser siffrorna ut så här från mer åtkomliga undersökningar:

Tabell 1 – Personer 16–84 år som uppger att de föregående år blivit utsatta för misshandel

2023: 2,2 procent kvinnor, 3,2 procent män

2024: 2,1 procent kvinnor, 3,3 procent män

 

Det går däremot att konstatera dödligt våld:

Tabell 2 – Personer 16–84 år som utsattes för dödligt våld

2023: 33 kvinnor (27 %), 88 män (73 %)

2024: 23 kvinnor (25 %), 69 män (75 %)

Källa: BRÅ (Brottsförebyggande Rådet)

Morden i Boden och Rönninge handlar inte om våld i nära relationer. Vansinnesdåd kan drabba vem som helst.

Risken att bli misshandlad av en främmande person ser ut att vara högre bland män: 56 % av all anmäld misshandel mot män sker av okända personer, jämfört med 19 % mot kvinnor. Med ytligt bekanta/andra i mer främmande relation är siffran 71 % för män och 20 % för kvinnor. Utöver högre andelarna är förekomsten av anmäld misshandel mot män fler i antal. (Se tabell 3 nedan.)

Försvårande för att säkerställa den kompletta bilden är att Brå inte publicerar en årlig könsuppdelad tabell över fällande domar där offret för misshandel varit kvinna respektive man. Liknande problem finns även för andra brott. Vi har därför utgått från anmälningar som tendens och den Nationella trygghetsundersökningen (NTU). I den senare framkommer att misshandel upplevs ske mer vanligen mot män än mot kvinnor i offentliga miljöer och mer vanligen mot kvinnor än mot män i hemmet.

När det gäller mord går fallen mer definitivt att konstatera, d.v.s. en gärning är inte bara anmäld utan ett brott är begånget. Det är däremot svårt att hitta offentligt tillgänglig data avseende relationstyp för flera av relationstyperna som anges i tabellen nedan. Allmän data tycks saknas för att enklare få en fulltäckande bild. Av cirka 42 fall uppskattas 40 av morden, med okänd som gärningsperson, drabba män och 2 fall drabba kvinnor (tabell 3).

Vad som framgår hittills i nyhetsrapporteringarna gällande morden i Boden och Rönninge, har inga av dessa handlat om våld i nära relationer, utan om psykiskt sjuka människor, där könsmaktsordningen – förstådd som socialt konstruerade maktstrukturer mellan män och kvinnor – är mindre framträdande för förklaringen. Även om könsmaktsordning och mäns våld mot kvinnor är viktiga ämnen i sig, är det inte centralt för dessa händelser.

I en tid där den psykiska ohälsan ökar, och så även risken för att drabbas av relaterade vansinnesdåd, behövs större fokus läggas på psykisk ohälsa och dess destruktiva konsekvenser som drabbar oskyldiga. Det handlar om hur samhället både förebygger och hanterar psykisk ohälsa.

Till diskursen om könsmaktsordning och mäns våld mot kvinnor är det 11–12 gånger högre risk att råka ut för våldtäkt som kvinna än man, sett till gjorda anmälningar (tabell 3). Flera anmälningar mellan samma personer räknas som separata i statistiken. Alla anmälningar är betydelsefulla och i många fall kan det ses som mer allvarligt när flera anmälningar förekommer mellan samma personer. I nära relationer förekommer många anmälningar mellan samma personer oftare än mot okänd person.

Risken att råka ut för misshandel av en okänd person är dock mer än 3 gånger så hög för män än för kvinnor. Men i nära relationer är det omvänt. Då är risken närmare 4 gånger så hög för kvinnor än för män att drabbas av misshandel (tabell 3). Detta sett till gjorda anmälningar, där flera anmälningar mellan samma personer igen kan räknas som separata i statistiken. Siffran för unika drabbade personer är därför sannolikt mycket lägre än vad antalet anmälningar återspeglar, trots att det även här kan vara tecken på större allvar när flera anmälningar förekommer mellan samma personer i nära relationer.

Vidare går det i tabell 3 nedan att se att av konstaterade fall är det cirka 3 gånger högre risk att blir mördad som man än som kvinna. Uppskattningsvis är det 20 gånger högre risk att bli mördad av en okänd person som man än som kvinna. I nära relation är det cirka 5 gånger högre risk att bli mördad av sin partner/f.d. partner som kvinna än man. Här visar Brå att personer med utländsk bakgrund är överrepresenterade både som offer och gärningspersoner vid våld i nära relationer med dödlig utgång och vid mord där män är offer. Det kan vägas in i den fenomenologiska diskursen.

En stor andel av det dödliga våldet mot män i Sverige är kopplat till gängkriminalitet, medan dödligt våld mot kvinnor i huvudsak följer ett mönster främst relaterat till våld i nära relationer.

För misshandel bidrar gängkriminalitet oproportionerligt till grovt våld mot män, men förklarar endast en liten del av misshandeln mot kvinnor.

Tidigare data visar att män historiskt utsattes betydande mer både för våld och dödligt våld än kvinnor, även när gängkriminalitetens effekter inte var lika påtagliga som idag (SCB/Brå 2011-2012). För kvinnor har misshandel och dödligt våld till stor del förekommit i hemmet även historiskt. Fenomenen gängkriminalitet, våld i nära relationer och mäns benägenhet till våld är därför fortsatt relevanta att prata om i allmänhet.

Tabell 3 – Mord, misshandel och våldtäkt med män och kvinnor som offer

 

Slutsats och riktning

Diskursen om specifikt mordfallen i Rönninge och Boden behöver bli både mer nyanserad och träffsäker. Detsamma gäller för övergripande fenomen. Män har i genomsnitt vissa biologiska skillnader, t.ex. hormonella, som kan påverka benägenhet för dominans, våld och aggression, men effekterna är kontextberoende och varierar mycket mellan individer. Att ignorera biologisk variation riskerar att ge en ofullständig bild av människans evolutionära bakgrund. Vidare kan tendenser till dominans, våld och aggression förstärkas och uppstå oavsett kön, både socialt (normer, kultur, relationer o.s.v.) och psykologiskt, samt öka i risk vid psykisk ohälsa, sjukdom eller nedsatt (impuls)kontroll – vare sig i tillfälligt tillstånd eller mer beständigt.

Detta ger en bredare förståelse än vad enskilda teoretiska modeller som sociala konstruktioner, könsmaktsordning, våld i nära relationer eller patriarkala strukturer ensamt kan ge. Det ger verktyg för ökad träffsäkerhet, t.ex. för nämnda fall. Konkret betyder det att det finns risk för ett växande fenomen med våldsdåd, även med dödlig utgång, som beror på psykisk ohälsa. Precis som med fall som Boden och Rönninge, hur ska vi komma till rätta med problemen och ge rätt medicin om diagnosen är fel?

 

---

Noter:

1. Kursiv stil = siffror baserade på undersökningar/studier (NTU, Brå relationsstudie, Jämställdhetsmyndigheten).

2. Vanlig stil = faktiska registrerade anmälningar/fall enligt Brå 2024.

3. Beräknade restkategorier (okänd/bekant/annan) markerade som sådana där vi fyller ut totalsumman.

4. Tabellen ger en bild av relationer mellan offer och gärningsperson per kön och brottstyp, inklusive en jämförelse mellan registrerad statistik och enkätbaserade andelar.