Words cut deeper than a knife This post/page English translation required

 In Everyday considerations, Language, Philosophy, The human

Om du som jag är född på 70-talet så åt du sannolikt negerbollar när du var liten. Idag äter mina barn exakt samma bollar, men jag skulle aldrig komma på tanken att kalla dem samma sak, nuförtiden heter de chokladbollar eller kanske kokosbollar.

Det senaste ordet som det har uppstått en diskussion runt är bara ett par veckor gammalt. När fenomenet Pokémon Go kom till Sverige med sin medföljande hashtag #pokemongo så blev spelarna snabbt omdöpta till Poke-mongos. Mongo är bland annat en stad i Tchad, en etnisk folkgrupp, en fiktiv planet i Blixt Gordon samt ett “numera föråldrat och kränkande skällsord för människor med Downs syndrom”.

Ett språk lever hela tiden och ändrar sig i takt med sin tid och sin kultur. Fram till 1960-talet var ordet ‘neger’ tämligen okontroversiellt och användes obekymrat för att beskriva människor med mörk hudfärg, härstammande från afrikanska kontinenten. De senaste 50 åren har ordet fått en helt annan och väldigt mer laddad innebörd. Bortsett från några få individer som tycks tycka att det här med att anpassa sig och tänka på hur andra uppfattar dem är fånigt så används det inte idag. På samma sätt finns det en skiftning från ‘lapp’ till ‘same’ och från ‘zigenare’ till ‘rom’.

Ett ord som faktiskt tycks ha gjort en något omvänd resa är ‘bög’. Det används för all del fortfarande som skällsord, men någonstans under 90-00-talet omfamnade de homosexuella ordet, stod upp för det och gjorde det till sitt. ‘Jag är en stolt bög’ hör man ibland. Jag har inte hört någon säga ‘jag är en stolt neger’. Jag tycker att den här utvecklingen är högst intressant, för i samma veva som en stor grupp människor rakryggat bestämde sig att använda det som något positivt så försvann lite av dess förmåga att provocera.

Men tillbaka till Pokémongos. När jag var barn så åt jag inte bara negerbollar, jag och alla andra refererade också till människor med Downs syndrom som mongoloida eller det mer vassa ‘mongos’. Frågar du en åttaåring idag så har hen sannolikt ingen som helst aning om detta, men skällsordet lever kvar. Någon jag pratade med som är 10-15 år yngre än jag är gjorde heller inte kopplingen mongo – Downs syndrom, medan människor som är 20-30 år än jag är inte har en aning om vad Downs syndrom är, men säger “jaha” om jag säger mongoloid. Vi lever alltså i en tid där ordet håller på att ändra innebörd och betyder olika saker för olika generationer, precis som alla ord för eller senare kommer att göra.

Det ställer också frågan om hur ordet ska behandlas på sin spets. Om jag inte trodde att Pokémon Go är en fluga som kommer att försvinna ganska snabbt så kanske det kunde ha varit den positiva knuff som behövdes för att omvandla ordet från något negativt till någon positivt – eller? När ordet uppfattas som nedvärderande av vissa och helt oproblematiskt för andra, bör man fortsätta att använda det för att ge det en ny innebörd eller bör man undvika det för att inte människor ska bli ledsna (eller kränkta som är så populärt numera)? Om någon säger “jamen för mig betyder det inte något negativt, jag tycker att det är lite gulligt”, ska man då rycka på axlarna och säga “fortsätt använda det då” eller ska man påpeka att det kan uppfattas som att man befäster en negativ syn på en grupp människor där 50 % av individerna dog innan ett års ålder på 50-talet eftersom man helt enkelt inte opererade medfödda defekter, såsom hjärtfel?

När är det okej att bortse från ett ords historia och använda det fritt? Finns det en preskriptionstid?
Vad tycker ni?

Recent Posts

Leave a Comment

Contact Us

We're not around right now. But you can send us an email and we'll get back to you, asap.

Start typing and press Enter to search